Bowen Mountain

Sanningens ögonblick är här! Vad blev det av mina byxor? Jo det blev en ficka till min dator! :D Eftersom att jag inte kommer att ta med mig datorväskan på resan så måste jag ju ha något sorts skydd till min älskade ägodel! Klänningen, som blev en kjol vill jag inte visa xD Hahah den blev väl mindre bra kan man väl säga. Ambitionerna var stora men resultatet var väl mindre imponerande ;D



Den här veckan har jag gjort av med min lön innan jag egentligen skulle ha fått dem. Bra gjort av mig där!Nu är det så att Flynn har lov i två veckor, så första veckan är nu snart avklarad. Vad har vi gjort då?

Ja i måndags var jag lite ledig och följde med Johanna, Theres (Johannas kompis) och Silje (Norskan som kommer att ta över Johannas plats som au pair) upp till The Blue Mountains. Och hade en fin fin dag med mycket vandrig i super vacker miljö! I början när vi kom så var inte utsikten något vidare..


...Det var bara ett enda stort moln! Men någon timma senare när vi skulle gå tillbaka till bilen hade det lättat!


Det är en sån himla fin natur där ute..






I tisdags tog jag med Flynn ner till Rickmond på bio och såg den nya "Spy kids 4D" filmen. Den var faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig.. kanske för att jag hade så låga förväntningar. 4D funkade väl inget vidare, den där pappersbiten man fick och skrapa fram lukterna med funkade ju inte alla gånger, och skrapa oredntligt gjorde jag allt! Jag höll ju på att göra hål i papperet!
I onsdags följde jag med Nat och barnen ner till Richmond igen, de skulle se på teater "Curious George" som på svenska heter "Nicke Nyfiken". Men jag passade på att sätta in lite penagr på sparkontot och köpa mig ett par shorts och en klänning/tunika. Jag passade också på att fika Chai latte  och Cheesecake, mumsfillibabba! På kvällen vek jag och ordnade med alla kläder och prylar som jag hade tänkt skicka hem med båt (tar upp till 3 månader att få hem det)




I torsdags släpte jag av Sarah på pre school och fortsatte sedan till Richmond för att lämna in bilen till bilreporatör som fixade babysätet så att det blev ordentligt gjort. Undertiden som det fixades gick jag och köpte mig en mobiltelefon för $29! En mobil som jag inte behöver vara rädd om när jag reser. Jag köpte mig även en kepa, man måste ju skydda huvudet sitt när man semestrar i de varamare delarna av Australien!



Efter det åkte jag till postkontoret med alla mina prylar! Vikten landade på ca 10,5kg och priset på $117! Så nu måste jag föra över lite pengar till min kortkonto så att jag kan festa lite ikväll och gå på djurpark i morgon! :D

Jag har sagt det förut men nu ÄR det verkligen inte långt kvar! Om nästan en vecka kommer Camilla vara här! Jag tror att det kokmmer kännas lite overkligt att se Camilla igen. Men jag tror att min nervositet sitter undermedvetet. Men nu när jag bäddade min säng och kom att tänka på att Camilla och min resa börjar om 2 VECKOR!! Då fick jag plötsligt lite hjärtklappning..

Tänk hur mycket som kan hända på ett år. Eller det är ju inte riktigt ett år än, åtta månader om man ska vara noga. Jag tog mitt första kliv som självständig. Ett stort beslut med många känslor krypandes i kulisserna. Några månader senare faller mamma ihop igen i ett, vad de tror, epeleptiskt anfall. Jag. Jag befinner mig på andra sidan jordklotet och kan ingen ting göra, kan bara höra, och är lyckligt ovetandes till dagen efter då tiden ligger i balans. Ytterligare några månader senare får man ännu ett jobbigt samtal via skype av sin lillebror. Han, har i år också tagit ett stort beslut i vilken skola han ska gå, min lillebror skulle välja gymnasium, och inser att han valt fel. Jag som älskar min lillebror över allt annat, som levt med honom i 16 år vet hur han är, vet hur jobbigt han tycker att det är. Men vad kan jag göra? Jag kan höra, lyssna och säga ett uppmuntrande ord. Idag, någon månad senare blir jag förvånad när pappa ringer mig en fredagmorgon, han jobbar ju kl 9?! Inte idag, för igår åkte han ambulans in till Linköping, hans bröst kändes trykt. Vi i familjen Johansson vet vad som kan hända.. bäst och vara på den säkra sidan. Doktorn hittade inget fel som tur var, men han trodde att det kunde vara ångest. Min första tanke var min farbror, han skulle ha fyllt 45 i tisdags. Är det den ångesten du går och bär på pappa?

Jag skriver i hopp om att få ut förtryckta känslor

Idag när jag tänkte slänga ut två trasiga klädesplagg fick jag en uppenbarelse! Jag kan ju göra om dem och använda dem på andra sätt! Snilleblixt jag fick då!  Så här är steg ett; Klippa jeansen i lagom stora bitar.. kanske jag kan använda resten av byxan som shorts?! :D Får bara se till att laga hålet i skrevet xD 
Klänninen där har dragkedjan pajat på, men oroa er inte, jag har planer för den också! Jag tänker inte avslöja något, ni får väl hänga med i processen ist :D Jag blev allt lite stolt över mig själv om hur jag återvinner mina gamla kläder!



Nu till något helt annat

Så här i efterhand kan man ju undra varför jag blev rädd när mamma hotade med att jag skulle få tvätta mina kläder själv, om jag inte tog med mina kläder ner till tunnan. Det är ju inte direkt svårt.. att tvätta menar jag. Jag har märkt att jag städar även om någon inte tjatar på mig. Det som är bra här nere är ju att jag inte har så mycket saker. När det ser stökigt ut bäddar jag sängen, slänger div. skräp på nattygsbordet och tar upp väskan från golvet så ser det skinande rent ut! Det jobbigate här är att vattnet är brunt, och färgar också allt annat brunt på mycket kort tid.

Jag måste nog också erkänna att jag har blivit mer huslig och snappat upp några tips och knep på vägen! Alla borde ha tvätt och städdagar. (Här nere får man ju dock vänta på en solig dag, eller en dag utan regn om man ska tvätta) Men det viktigaste jag har lärt mig är att städa upp medan man går.. det vill säga när man t.ex. lagar mat, plocka undan och diska upp efter dig när du är klar, vänta inte till "senare" och låt inte högen med disk skrämma bort dig. Ta en skärbräda här och en kastrull där så känns det inte lika överväldigande! Innan du börjar laga mat, fyll upp diskhon med varmvatten och diskmedel så är det bara att diska upp allt efter som. Detta kommer resultera i större arbetsyta och du kommer inte behöva brottas med disken! Sopa golvet varje kväll och töm och byt soppåse innan du går och lägger dig, då kan du börja om på ny kula nästa dag! När man dessutom sopar bort dagens smuts blir det inte lika jobbigt/äckligt att leva tills städdagen!

Jag som hade tänkt att städa badrummet idag, men det gick minsann inte, vi har haft strömmavbrott större delen av dagen. Strömavbrott= inget vatten!

It sucs to be on tank water!


Två nya handdukar! En till stranden och en till duchen.
Nya Flippflopp, ett MÅSTE i Australien
En ny ryggsäck att förvara allt på våra utflyckter! (Va inte så hårda mot väskan den kostade bara $10! Kan jag bara förvara allt jag behöver i den så skiter jag i resten, den behöver ju bara hålla i 2 månader..)



Så nära tills Camilla kommer :D:D:D:D Helt otroligt!
Igår var jag jätteduktig och sorterade och organiserade inför framtida packning, jag ser ljuset i tunnelns slut! :D

För tillfället gör jag många listor! Eftersom att det börjar dra ihop sig måste jag ju veta vad som ska skeppas hem innom en snar framtid,(Jag har skjutit på det alldeleds för länge) vad jag ska ha med mig på den stora resan, listor på souvenirer och vad som ska inhandlas och göras innan jag åker osv. Listan kan göras lång!! (HHAHAHAHAHA XD ASGARVAR!!)

Vad jag behöver (köpa):

Prata med mormor!
P-piller
Sovsäck - lånar
Badhandduk
Handduk
Flippflopps
Ryggsäck
Vaxa (mer behöver ni inte veta ;)
Shorts
Bikini?
Hårfärg (bedrövlig utväxt)
Klippa mig?

Angående hårfärg, är det någon som har förslag? Jag funderade på Cholkladbrun igen eller något annat "naturligt"  brunt, eller brunt med rött i, vad tror ni?

Det här är faktiskt något som jag har skjutit på en tid nu, att göra listor och fundera på vad som behöver göras innan jag åker. Ju närmare jag kommer hemresedatumet, ju mindre vill jag åka hem.. Vad kommer jag att ha hemma? Mitt liv är ju här nu!? Om man bara kunde ta alla nära och kära, stoppa in dem på ett plan och flyga hit dem! Det sklle lösa alla mina problem! Men tyvärr är ju inte livet så enkelt. Varför ska allt bli så Jävla komplicerat för att man åker på semester i 10 månader!! Jag känner mig så förvirrad. När jag kommer hem kommer ingenting vara som förut. Eller allt kommer att vara som förrut, det är bara jag som inte är den samma längre.. det är det jag fruktar mest. Men åker jag tillbaka hit igen, kommer ju ingenting vara som det brukade här heller.. Hur jag än vrider och vänder på det kommer ingenting vara som det än gång varit, allting går vidare! Jag älskar det, att det faktiskt hänt något spännande i mitt liv och att vad som helst kan hända i framtiden! Men det gör mig livrädd! För ett år sedan hade jag allt planerat och klart, får någon månad kände jag fortfarande så. Men nu när jag har börjat tänka.. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända i framtiden. Fram till den 24 november vet jag vad som kommer hända, men den 25 november kommer världen stå och knacka på min dörr redo för nästa steg, hur ska jag kunna tackla det?

P.S
Jag hatar deras dammsugare!!
1. Den låter som en monster truck
2. är lika tung och otymplig som en monster truck!
3. Man kommer inte åt över allt
4. Slangen hoppar ur när man drar den -.-'
5. kabeln/kontakten är askort!
6. Den är överkänslig för ALLT!

Slutsats; deras dammsugare SUGER! (GAAHAHAHAH xD I'm hilarius today!!! lol) D.S.

Ska jag vara helt ärlig vet jag inte hur jag känner..

De senaste veckorna har varit helt underbara, trotts att det har varit en del hårt arbete. Men tack vare det så känns det som att jag har kommit närmare familjen, jag har njutit av att vara en del av den. Jag har spenderat ensamtid med både Natalie och Mike som kändes viktigt. T.ex. Blev jag fast nere i North Richmond med Mike, jag fick titta på när han hjälpte Sarahs preschool med deras internet och hade en trevlig konversation, i alla enkelhet. Jag har haft djupa konversationer med Natalie om vad folk tänker när folk ser oss två och barnen.. Tror de att vi är lespiska? Vad tror de när jag, Natalie OCH Mike går och handlar med barnen? (en av alla udda ämnen vi pratat om)

Tiden här nere har gått alldeles för fort. Nej det är inte över än, men snart.. och med tanke på hur fort nästan 7 månader har gått så kommer nog den sista MÅNADEN (singular!!) (innan Camilla kommer) bara försvinna. Det känns som att jag har blivit tagen på sängen, även om jag har haft stenkoll på hur länge jag har varit här och hur långt jag har kvar så kom det som en chock, att det snart är slut! Trots att jag har koll så har jag ingen koll. Does it make anny sense?

Och nu börjar folk fråga mig om mina planer och hur jag känner inför att lämna allt..

Med blandade känslor! Samtidigt som jag saknar alla där hemma, min säng (jag har även en lista på vad jag vill äta  och göra när jag kommer hem), min Fredrik, föräldrar och bröder. Men det kommer bli jobbigt att lämna denna familj och Sarah, Flynn, Natalie, Mike och Australien.. så mycket som jag fortfarande inte har sett och gjort, Bondi Beach, IKEA!! (MEN HALLÅ!!)

Jag har kommit barnen så nära.. även om jag och Flynn hade en jobbig start och har våra duster så har vi fått en fin rellation. Det kommer bli hjärtekrossande. Det värsta är att jag inte har en aning om jag någonsin kommer att komma tillbaka. 

Det är en alldeles speciell upplevelse att bli intagen i en familj man inte känner och bli en del av den. (Så många au pairer jag har pratat med som inte varit lika lyckosamma).

På något sätt känner jag mig inte redo att åka hem än, det är för snart! Men idag blev jag påmind om varför jag vill hem (när de grälar),  men jag vill inte heller till någon annan familj efter den här, och jag vet att säga hej då till Camilla skulle bli alldeles för svårt. Jag tror ändå att det är dags att komma hem, och mina förhoppningar är att jag kommer resa tillbaka till mitt andra hem <3