Min familj

Tänk hur mycket som kan hända på ett år. Eller det är ju inte riktigt ett år än, åtta månader om man ska vara noga. Jag tog mitt första kliv som självständig. Ett stort beslut med många känslor krypandes i kulisserna. Några månader senare faller mamma ihop igen i ett, vad de tror, epeleptiskt anfall. Jag. Jag befinner mig på andra sidan jordklotet och kan ingen ting göra, kan bara höra, och är lyckligt ovetandes till dagen efter då tiden ligger i balans. Ytterligare några månader senare får man ännu ett jobbigt samtal via skype av sin lillebror. Han, har i år också tagit ett stort beslut i vilken skola han ska gå, min lillebror skulle välja gymnasium, och inser att han valt fel. Jag som älskar min lillebror över allt annat, som levt med honom i 16 år vet hur han är, vet hur jobbigt han tycker att det är. Men vad kan jag göra? Jag kan höra, lyssna och säga ett uppmuntrande ord. Idag, någon månad senare blir jag förvånad när pappa ringer mig en fredagmorgon, han jobbar ju kl 9?! Inte idag, för igår åkte han ambulans in till Linköping, hans bröst kändes trykt. Vi i familjen Johansson vet vad som kan hända.. bäst och vara på den säkra sidan. Doktorn hittade inget fel som tur var, men han trodde att det kunde vara ångest. Min första tanke var min farbror, han skulle ha fyllt 45 i tisdags. Är det den ångesten du går och bär på pappa?

Jag skriver i hopp om att få ut förtryckta känslor

Kommentarer
Postat av: Thomas

Det är mycket möjligt att det kan vara så. Crille hade liknande grejer när pappa dog och det visade sig vara panic ångest.

2011-09-23 @ 14:35:41
Postat av: Mamma

Det tror vi också, men det kom så plötsligt, så det är bäst man kollar upp det hela!

Men vad kan du göra och vad kan jag/vi andra göra? Ingen kan göra något.

Men vi kan finnas där/lyssna och komma med tryggheten att man finns.



Vi tänker på dig.

Du finns alltid hos oss (tankarna)var i världen du än befinner dig.

Det är tanken som räknas....



Ha det gott/mamma.

2011-09-23 @ 16:26:35
Postat av: Anonym

Nämen nu är det ju måndag för dig å inget har hänt tydligen. Morfar å jag har varit å plockat så mycket svamp att vi for hem efter 1.5 tim. Det var svart å gul trumpetsvamp. Massor av kantareller- Nu har vi fullt överallt med svamp. Nu ska vi äta Janssons, det var så länge sedan. Ha en bra månda önskar vi dig Kramilikram Doris å Morfar

2011-09-25 @ 13:15:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0