Bowen Mountain

Då gör jag mitt andra försök att skriva blogg.. men denna gång har jag lite (mer) press på mig. Nu när jag ska åka till Australien i ett år och arbeta som au pair, tyckte alla i min omgivning att jag skulle börja skriva blogg.. så att de fortfarande skulle kunna ta del av mitt liv, trots att jag är flera hundra mil hemifrån.

Än så länge kan jag inte säga att jag är nervös.
Men i fredags när jag umgicks med en av mina bästa vänner, Maria, insåg jag att det troligtvis var sista gången vi sågs på ett bra tag..

Hon kom hit och vi fikade och pratade om Australien och att hon snart skulle på sin semester till Thailand. Allt var som vanligt! Innan hon skulle bege sig hemmåt gav hon mig två avskedspresenter, jag skrattade och sa att det had hon inte behövt! Jag fick ett armband, men det var det andra paketet som fick mig att brista.. ett brev som började "Älskade Anna". Jag kunde inte läsa vidare. Helt plötsligt fick jag en sten i bröstet och svidande tårar i ögonen. Jag fattade inte förren nu att vi troligtvis inte skulle se varandra på ett år. Det gör ont när man vet att man inte har några vänner i ett främade land och att ens vänner inte kommer att följa med.

Detta är det största steget som jag tagit i mitt (snart) 20 åriga liv.
Men jag blev glad och stolt över mig själv när Marias pappa sa att det var starkt av mig att förverkliga min dröm. För det gör jag verkligen.. i många år har jag pratat om att jag vill åka som au pair.. först var det ju till USA men nu blev det Australien ist. Det var ett Engelsktalande land i alla fall :D





Det är mycket som ska fixas innan jag åker.. ännu fler tårar kommer rulla ner för mina kinder när jag säger hej då till alla som jag håller kär.

Maria, underbara du! Detta inlägg tillängnar jag dig och vår underbart långa vänskap. Hoppas du får det bra i Thailand.. en dag snart ska jag läsa vad du skrivit till mig, men inte i dag..

Älskar dig<3