Bowen Mountain

Det här är troligtvis mitt sista inlägg.. jag tror inte jag kommer hinna med att skriva något i morgon innan vi åker till Arlanda. Så nästa gång ni hör från mig är jag någon helt annan stans, flera hundra mil hemmifrån, på andra sidan jordklotet.

Jag kan fortfarande inte fatta det! Hur lång tid ska det ta innan jag förstår? Måste jag sitta på planet? Hittills har all nervositet varit undermedvetet, jag har varit grinig efter jobbet och varit ganska dum mot Fredrik. Bara hackat på småsaker även om jag egentligen vill vara sams och bara njuta av den korta tid som vi har tillsammans. Det var en bra dag på jobbet, jag sa hej då till alla barn och jag fick massor med kramar. Jag fick också lova att skicka vykort och bilder på alla farliga djur som jag kommer springa på. Jag trodde dock inte känslorna skulle vara så starka, men när jag kom hem kände jag bara hur allt kom över mig, allt fint alla har sagt till med den senaste tiden, vetskapen att man inte kommer träffa sin familj eller vänner på lång tid, det kom som en blixt från klarblå himmel. Monica sa att jag inte fick gå från jobbet utan att ha gett henne en kram först ;) Men det var mer känslosamt än vad jag hade räknat med..

Det känns konstigt att lämna allt utom en resväska på 20 kg! Men jag säger bara en sak, Det är tur vi har internet!


Vad har jag gjort för att ha fått så underbara vänner, jag kommer sakna sönder mig efter er <3