Mitt starkaste minne av min kusin
Det finns en kusin som jag gillar lite mer än alla andra mina kusiner. Det är inte för att jag favoriserar honom på något sätt… det bara blev så. Kanske är det för att vi är lika gamla eller för att vi tillbringat mycket tid tillsammans eller kanske en blandning av de två som har gjort att vi kommit varandra nära. Ibland känns det som om vi egentligen är syskon. Kanske till och med tvillingar, och jag var den där malliga storasystern som alltid tjatade om att hon var äldre. Så var det när vi var små i alla fall, syskonkärlek. Jag minns när vi var små och jag skulle ha kalas, han ville inte komma bara för att det bara skulle vara tjejer där… idag hade han nog inte invänt! Med tiden växte det till något mer vi kom närmare varandra. Ni har gått i samma klass i sex år, så mer nära än så kan det väl inte bli, tänker ni?! Och efter det åkte vi buss (eller bil) tillsammans (nästan) i tre år till.
Men för drygt ett år sedan hände något fruktansvärt. Hanns pappa dog.
Jag kunde inte fatta det, jag KAN inte fatta det.
Hur går man vidare?
Att mista en pappa i 18 års ålder, jag kan inte i min vildaste fantasi inbilla mig hur det skulle kunna vara. Det fick mig att tänka till. Det fick mig att tänka på min pappa på ett annat sätt. Jag tror att det förde mig närmare min pappa på ett sätt. För första gången i mitt liv sa jag till min pappa att jag älskade honom, när han i sorg grät över sin bortgångna lillebror.
Jag försökte finnas till för min kusin. Hur finns man till? Till någon som mist någon som sin pappa? Många nätter grät jag mig till sömns över min döda farbror, många nätter efter det grät jag mig till sömns för att min älskade kusin inte längre hade sin pappa i livet. Jag kände mig ibland obekväm att säga ordet pappa i hans närhet, jag skämdes nästan. Jag försökte få honom att prata med mig… eller jag ville att han skulle komma till mig om han ville prata. Men min kusin har aldrig riktigt varit den som visat sina känslor för andra.
Allt detta får mig att minnas den där natten efter en fest då han ringde mig, detta är mitt starkaste minne av min kusin. Jag vet inte ens om han kommer ihåg det här. Han hade druckit lite. I andra änden hörde jag hur någon grät, jag visste att det var han. Jag satt på köksgolvet i Fredriks lägenhet, jag kände mig så hjälplös. Vad kunde jag göra? Men samtidigt så vart det ju det här jag ville… Finnas till! När han behövde någon att prata med. Låta honom släppa ut sina känslor och bara finnas till.
Jag finns fortfarande här! Även om det är långt borta så lyssnar jag alltid.
Jag älskar min pappa
Jag älskar min mamma
Jag älskar mina bröder
Jag älskar min kusin
<3
Kan man tjuta när man läser något?
- Ja det kan man, man kan STOR tjuta!
Jag älskar dig, min dotter Anna.
Vad du än hittar på så kommer jag alltid göra det.
Är dålig på att säga detta.
Men detta ska du veta, vad du än hittar på, gör i livet finns du alltid i våra hjärtan.
Du skriver så fint...
Ha det bra och om inte någon annan tjuter av din text så har ialla fall jag gjort detta.
Nästan kusligt, precis då jag skriver detta kommer det en regnskur som heter duga, nästan hagel i.
Jag som tvättat fönstren precis här på jobbet =(
Bah! hittar inte orden. Har försökt att komma på något att skriva men det går bara inte! Så det blir kort.
Tack för att du finns. Jag älskar dig med kusin! :)
Stark text, blir rörd jag saknar min lillebror mycket. Pratar kanske inte så om det men den finns där, saknaden,den kommer alltid att finnas där även alla minnen. Svårt med ord ,tack Anna. Kram Pappa.
Ni är så söta!
Hej Anna.
Vad fint du har skrivit det är precis så som jag med känner för Thomas. Jag saknar min lillebror så mycket och kan inte låta bli att gråta när jag läser dina fina ord.Jag tror att sammanhållningen mellan oss syskon som är kvar har blivit starkare.
Det är så roligt att du trivs och har det bra samt att du får se och uppleva så mycket. Din farmor pratade om att hon hade velat se Australien när jag var i 10 årsåldern men så blev det inte så hon sitter nog i sin himmel och gläds åt att du kom dit.
Kram från Inger
Hej Anna.Det är tur att jag skriver genom datorn. Hadde det varit papper så kan du ju förstå hur det papperet ha varit. Helt oläsligt. Blött,blött-"Varför skriver hon så tårgripande", säger morfar. Du vet ju hur jag är. Hur gick det med köttbullarna? Vi har ätit grillat ida. Åååå va gott. Ska nu gå å diska.hej då. Kramilikram Doris å morfar
Precis som alla andra skriver, när de läst om din KUSIN, så tjuter även mormor.Man får många tankar när man är långt borta från varandra.Fortsätt och ha kontakten.Vad som än händer i framtiden, så finns vi till för er.När något så hemskt händer, på så nära håll, så förstår man att livet kan vara skört i bland.Håll kontakten ni syskon också även om man blir osams i bland.Ha det bra Anna, skall nu snart till mitt arbete.Har vari tre-ledig, mycket utomhusarbete, toppenväder.KRAM mormor:3
SV: Okey, det låter bra. Jag bokar in dig någongång i början i av Februari 2012 då XD hahah
Säger bara snyft...Kram Monica.
Vet du va som är hetast i gardinväg i år? Jag vet . var till AH:S i dag. Gardin affär i stan. Jo det är sådana som du kallar dorisgardin. Så nu vet du att jag är "lite" inne iallafall.Men dom var dyra 450 kr. Ska upp tidigt imorron så jag säger hej från mig.Kramilikram. Morfar hälsar-
Först grät jag... sen läste jag alla kommentarer... då grät jag ännu mer! Så... fint!!! Vilken jäkla bra familj du har där!!!
T.T
