Bowen Mountain

Då har man firat Påsk på Aussie-vis, vilket betyder chokladägg, Chokladägg och ännu mera CHOKLADÄGG!! För tillfället äter jag just ett chokladägg!

I lördags fyllde grannen Sonya 40 år. Hon hade kalas uppe i lekparken så att alla barnen kunde vara någonstans när de vuxna partade och snackade skit. Det var folk i alla åldrar, från tre år och upp till säkert 50-60. Jag höll mig till... de som jag kände mig tryggast hos, alltså alla barnen under 15 år... inte de i min egen ålder, NEPP! Vet ni hur läskiga personer i 20 års åldern är för mig? Barn under 15 är så mycket lättare att prata med, medan 20 åringarna håller ihop, sitter lite små sura på sina stolar och tittar snett på en tjej i deras ålder, som hänger med småbarnen! Jag har inga problem att prata med äldre människor eller yngre.. men det blir lite jobbigt när man möter folk i sin egen ålder. Det känns som att de dömmer mig. Men jag vill inte skämma ut mig med min engelska! GAH!!!! ÅNGEST!! Varför föddes jag så feg?! Jag skyller på mina föräldrar, kunde jag inte fått lite modiga DNA bitar?! ÄR DET FÖR MYCKT BEGÄRT?? Jag kan åka till ett helt annat land, som just ja(!) ligger på ANDRA SIDAN JODRKLOTET och bo hos en familj jag inte känner, för ett år! Men jag kan inte konversera med 20 åringar. Ett ord passar bra in på mig, PATETISK.

Men jag hade roligt i alla fall, synd bara att vi var tvugna att åka :/ Vi skulle vidare till Natalies mamma där vi skulle fira påsk. Natalie ville att barnen skulle vakna upp där och leta efter alla gosaker! När barnen gått och lagt sig började vi placera ut alla mindre chokladägg som skulle föra dem till de större. Och tidigt nästa morgon hörde jag hur de viskade och kravvlade på golvet fram till sina gåvor från påskharen. Till och med jag fick Choklad :D Från Natalie, hennes mamma och mormor :) Så söta de är! Hela Natalies familj är fantastisk, mamman och mormorn har jag haft flera härliga konversationer med och de verkar tycka om mig också :D Det är en fantastisk känsla att vara inkluderad som en familjemedlem, i en familj som man egentligen inte känner. Men det spelar ingen roll i den här familjen, den är öppen för alla som vill vara en del av den! Som om att godiset på morgonen inte skulle vara nog så hölls det en påsk/chokladägg-jakt före lunch. Många ägg blev det, men det var härligt att se barnen springa omkring och leta för brinnande livet efter fler ägg. Till lunchen tog jag mitt andra glas vin för dagen^^ (Första gången sedan Collaroy som jag drack alkohol) Till lunch blev det kalkon och beef (jag kommer inte ihåg det svenska ordet för det) ärtor och andra grönsaker. Så var det ju efterrätt på det också :D CHEESCAKE! Den var så mumsig! Efter det var vi tvugna att åka hem, Mike behövde komma hem och jobba. Jag var så mätt! Men jag åt ändå kvällsmat och choklad på det när vi kom hem!! 




ANZAC-Day
Klockan 4 i morse gick jag upp, satte mig i bilen och körde ner till Richmond där en "Dawn Service" skulle hållas. Denna minnes ceremoni hålls årligen för alla soldater som stupar i krig. Anledningen till varför cereminin hålls före soluppgången är för att det är då soldaterna går till attack mot sina fiender, och att vi där med ska få större förståelse och komma närmare soldaternas vardag. Många människor hade tagit sig upp denna tidiga morgon för att hedra dem som offrat sina liv för sitt land. Det var en väldigt stark och kännslomässig ceremoni. Alla vackra ord och Hymnerna som sjöngs. Och vid varje slut hörde man ett mörkt surr från publiken som gav mig gåshud ända upp på halsen, Lest we forget. En av hymnerna låg mig redan varmt om hjärtat

God of our fathers, known of old,
Lord of our far-flung battle line
Beneath whose awful hand we hold
Dominion over palm and pine:
Lord God of hosts, be with us yet
Lest we forget, lest we forget.

The tumult and the shouting dies,
The captains and the kings depart
Still stands thine ancient sacrifice
A humble and a contrite heart.
Lord God of hosts be with us yet
Lest we forget, lest we forget.

Alla som sett Titanic har också hört denna Hymn. När Jack nekas att tala med  Rose när hon i kyrkan/gudstjänsten sjunger denna sång. Jack får inte komma in och prata med henne. Den elaka mannen(Roses fästman)s högra hand försöker muta iväg honom. En mycket fin sång.

Utan paraply stod jag mitt i regnet och lyssnade på när de rabblade upp alla soldater (lokalt) som stupat sedan förra årets ceremoni. Efteråt skulle det servras frukost. Något som jag inte deltog i. Ist åkte jag hem och halv sju igen låg jag i min säng och sov. Kvart i elva gick jag upp, jag lyckades med lite besvär sova mig egenom det versta av motorsågs mullret. Huset har hela dagen varit fullt av folk som hjälp till med träden på baksidan. Jag lekte med Shara och försökte hjälpa till när jag kunde. Jag fick dessutom ännu mer choklad av Mikes pappa och farfar :D Så snälla, även om det verkligen inte var nödvändigt!


Min och Sharas sysselsättning, att bygga Australiens högsta berg och sedan Rapunsells torn i Trassel :D

Nu är mitt chokladägg slut. Nu ska jag göra några sit-ups och sedan ta en välbehövd dusch. Dagarna går fort och nu är det bara två dagar kvar av påsklovet och sedan är det tillbaka till verkligheten igen.